Nu är jag här igen.

Har inte mått så bra den sista tiden. Jag har kännt mig väldigt dämpad och har haft lätt för att börja gråta hemma särskilt i min ensamhet. Det är i morgon två år sen min älskade lilla mamma dog ifrån oss. Jag trodde tiden skulle läka alla sår men de har inte börjat läka än känns det som. Som tur är så har jag hört många som det tagit lååång tid för. Förstår att det är jobbigare nu när det är den speciella dagen snart. KOmmer förhoppningsvis kännas lite bättre när den är över. Just nu kan jag inte ens se kort på mamma så kommer tårarna.

I går kom en mamma till en av Simons gamla kompisar hit en snabbis. Simons gamla kompis Louise förolyckades tragiskt i en båtolycka i Åmmeberg för tre år sen. Jag har inte träffat henne på två år men nu dök hon upp. Det konstiga var att jag, Simon och en annan Louise som han umgås mycket med pratade om den här mamman dagen innan i bilen.

Hon gav Simon en hundralapp (trodde han) men när han tittade i påsen med pengen låg det tre hundralappar där.

Jag vet att hon uppskattat Simon otroligt mycket eftersom han var så snäll mot hennes Louise och sen brydde sig om henne även efter hennes begravning. Han satte både blommor och ljus där.

Visst var det roligt att hon kom men det gjorde ju inte min sorg efter mamma mindre.

Det känns ibland som om det vore igår som vi vakade över henne och hon sen lämnade oss.

Just idag är det två år sen hon "bad" mig om lov att resa och lämna mig.

Hon sa så här: Jag reser nu! Får jag resa nu? Jag fick bita ihop och säga att res du!

 Sen sa hon: Jag lämnar dig nu! Får jag lämna dig nu? Fick bita ihop igen och säga att det får du. Åk till Bojan du sa jag. (Bojan var hennes älskade syster som dött ett par år innan henne)

Efter den händelsen var jag tvungen att gå ut en sväng för jag ville inte visa mamma hur ledsen jag blev.

En stund innan mamma sa allt detta hade jag berättat för Tage (min styvfar) att Göran skulle få komma hem tidigare från Norge och skulle komma dagen efter. Det är precis som mamma väntade på att få reda på det innan hon slappnade av. Nu hann inte Göran hem men straxt efter.

Oj nu blev det mycket prat om sorg och min mamma men det är så skönt att få skriva av sig.

Idag snart ska Chrille få övningsköra till KUmla. Han ska till LInda sin flickvän och vara där i veckan. Han börjar ju skolan "Bygg" i morgon i Kumla.

Vi ska följa med allihopa och passa på att handla lite.

Jag måste baka de sista bullarna till Åses (en bekant) 50 årskalas på torsdag.

Nej nu ska jag gå ut  och ta in tvätten som måste vara torr så som det har blåst idag.

Hoppas någon har stått ut med att läsa detta.

Kram alla // Eva